Den där Leila
Leila... jag vet inte. Jag kan egentligen inte med henne som programledare. Hon pratar med kameran som om vi vore lite bakom flötet, eller som om hon vore lite bakom flötet - jag är inte säker på vilket faktiskt, men det är antingen det ena eller det andra. Det spelar ju inte så stor roll, för vad det än är så känns det inte helt OK.
Men ändå kan jag inte låta bli att kolla på henne. Eller, det kanske är en överdrift, för jag kollar verkligen inte på alla de olika säsongerna som sänts med henne. Faktiskt bara de där hon bakar, vilket beror på att jag inte kan laga mat själv. Bara baka. Leila bakar roliga, fluffiga och amerikanska saker, och då skiter jag i om hon pratar som att hela världen är långsam. Så länge jag får se kakorna håller jag mig nöjd.
Ikväll börjar tydligen en ny serie med henne: Leila på landet. Enkel och snabb mat ska det lagas vid hennes (antar jag) hemskt pitoreska torp i Sörmland. Enkelt och snabbt, sa ni? Det kanske vore något även för mig?
Så här står det på TV4s hemsida:
I nya serien Leila på landet ger Leila Lindholm med sin enkla matlagning inspiration till mat som passar perfekt en skön dag i hängmattan eller till strandfesten nere vid sjön. Grönsakerna odlar hon själv och de som inte finns i hennes eget land hittar hos lokala handlare runt sitt torp i Sörmland. Tittarna får också se Leila fiska gös i sjön, slunga honung hos grannen och röka kycklingvingar i den hembyggda röken.
I programmet blir det sommarmat på Leilas vis och med teman som svensk sommar, rockabilly, Texas bbq och beduinparty förgyller hon vilken sommardag som helst - vardag som fest.
Sommarmat? I mars? Känns inte det lite väl tidigt. Kanske hade en påskserie varit mer i tiden? Men skitsamma. Jag kommer ändå inte att titta på det. Det krockar ju med den där andra människan som pratar bebisspråk: Meredith Grey på Seattle Grace. För även om hon också är djävligt irriterande så är hon mer hanterbar än Leila. Tror jag i alla fall.