Den där Leila

Leila... jag vet inte. Jag kan egentligen inte med henne som programledare. Hon pratar med kameran som om vi vore lite bakom flötet, eller som om hon vore lite bakom flötet - jag är inte säker på vilket faktiskt, men det är antingen det ena eller det andra. Det spelar ju inte så stor roll, för vad det än är så känns det inte helt OK.

Men ändå kan jag inte låta bli att kolla på henne. Eller, det kanske är en överdrift, för jag kollar verkligen inte på alla de olika säsongerna som sänts med henne. Faktiskt bara de där hon bakar, vilket beror på att jag inte kan laga mat själv. Bara baka. Leila bakar roliga, fluffiga och amerikanska saker, och då skiter jag i om hon pratar som att hela världen är långsam. Så länge jag får se kakorna håller jag mig nöjd.

Ikväll börjar tydligen en ny serie med henne: Leila på landet. Enkel och snabb mat ska det lagas vid hennes (antar jag) hemskt pitoreska torp i Sörmland. Enkelt och snabbt, sa ni? Det kanske vore något även för mig?

Så här står det på TV4s hemsida:

I nya serien Leila på landet ger Leila Lindholm med sin enkla matlagning inspiration till mat som passar perfekt en skön dag i hängmattan eller till strandfesten nere vid sjön. Grönsakerna odlar hon själv och de som inte finns i hennes eget land hittar hos lokala handlare runt sitt torp i Sörmland. Tittarna får också se Leila fiska gös i sjön, slunga honung hos grannen och röka kycklingvingar i den hembyggda röken.

I programmet blir det sommarmat på Leilas vis och med teman som svensk sommar, rockabilly, Texas bbq och beduinparty förgyller hon vilken sommardag som helst - vardag som fest.

Sommarmat? I mars? Känns inte det lite väl tidigt. Kanske hade en påskserie varit mer i tiden? Men skitsamma. Jag kommer ändå inte att titta på det. Det krockar ju med den där andra människan som pratar bebisspråk: Meredith Grey på Seattle Grace. För även om hon också är djävligt irriterande så är hon mer hanterbar än Leila. Tror jag i alla fall.

kramar på tv-bloggen och fina dollie :) Själv satt jag fastnålad i soffan framför de desperata husfruarna igår, tappade hakan av spänning. I löööv it! :)

Åh ja, jag är också helt fast i Desperate!

Inte ska bloggbebisen vara ensam:) kram



Leila hyser jag någon sorts hatkärlek till. Jag kan inte blunda för att det hon faktiskt lagar verkar ljuvligt gott men hela stilen och all 50´s-rekvisita gör programmet nästintill outhärdligt att titta på. Det är som om ögonen får diabetes.

Åhh så underbart med en tv-blogg! Här kommer jag självklart att hänga och kramas :)



Angående Leila: Jag gillar faktiskt 50-tals stilen och tycker att bakverken är underbara. Men hon är alldeles för glad och hurtig, och jag avskyr när hon blinkar mot kameran samtidigt som hon står och vispar!

Jackie_Daniels> Ja, hatkärlek är nog ett bra sätt att beskriva det.



Fröken Rar> Ja, precis! Jag håller med dig till fullo! Hon blinkar mot kameran och är så där hurtig att jag svimmar av utmattning. Det blir så OTT att jag vill gå och gömma mig.

jag brukar undvika Leila i rutan och ta Leila i bokform istället.. hennes kokböcker är mycket mer lovely.:) Gud, nu blev jag sugen på att baka något smarigt...

Bokomaten> Jag håller med dig, hennes böcker är toppen. Och bilderna underbara!

Jag håller med.



Jag gillar att se när hon bakar bara för att få inspiration. Men jag retar mig på hennes ständiga leende och "och så använder vi några häääärliga ekoloooogiska ägg".

Jag totally LÖÖÖÖV när hon bakar! Rosa, fluff-fluff och tonvis med choklad. Frälst!